Graviditeten

Någon gång ska jag skriva om graviditeten. Bearbeta den. Jag tror jag behöver göra det. Min bebis mådde bra hela graviditeten och det var aldrig några varningssignaler om att hon skulle må dåligt, vilket jag är tacksam över. Men jag, jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag upplevde graviditeten som ett enda långt trauma. Jag vill ha fler barn, jag vill genomgå fler förlossningar, men jag vill aldrig aldrig aldrig mer vara gravid. Kanske kommer jag glömma mer och mer, när tiden går. Kanske, kanske inte. I framtiden kanske jag är redo igen, men nu tvivlar jag på om Mira någonsin kommer få ett syskon. Jag har alltid drömt om en stor familj, men en till graviditet, nej...
 
En dag ska jag berätta för mig själv hur det var, skriva ner. En dag ska jag bearbeta det. Kanske känns det bättre då. Mira är det finaste jag någonsin skapat, jag ångrar ingenting men vägen tills hon kom ut var hemsk. Men hon kommer alltid vara mitt ljus i mörkret, för henne genomled jag helvetet. Mitt allt.

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.

1